Det är klart att man som lärare vill ha en klass med gott
rykte. Men hur långt kan man gå?
Jag har läst boken Den vänliga maktutövningens regim och det
var många saker i boken som väckte min stora uppmärksamhet. Bland annat så
beskrevs en lärare, så fast besluten om att hennes klass skulle ha gott rykte,
att hon inte såg till elevernas bästa. En av eleverna i hennes klass hade
kommit i konflikt med slöjdläraren under en slöjdlektion. Istället för att reda
ut situationen och fråga om elevens syn på situationen, visade hon eleven inför
resten av gruppen hennes besviken över elevens agerande och ägnade de flesta tankarna
till att tänka på vad kollegorna nu skulle tycka om henne och hennes klass. Vilket
rykte skulle de nu få?...
Detta med att fundera på vad alla andra tycker och
tänker är något som jag tror många av oss känner igen sig i. Visst är det många
gånger bra att tänka före man handlar, men det kan som i fallet ovan, gå till
överdrift!
Tror ni att det finns mycket av denna ”ryktes-oro” i skolans
lokaler? Varför i sådana fall? Är det någon som
märkt av något liknande ute i skolorna?
Intressant inlägg! Jag har själv inte läst boken ännu men tycker det låter väldigt oprofessionellt av läraren att inte låta eleven komma till tals och ge sin syn och version av vad som hänt, och för att få en bättre förståelse för orsaken till konflikten. Dessutom får jag känslan av att läraren satte eleven i en obekväm situation genom att sätta på "skämsstruten". Kanske det till och med var kränkande?
SvaraRaderaTragiskt att känslan av att behöva "vara duktig" inför de andra kollegorna tog över.
Jag har själv inte märkt av denna oro men tror säkert att den finns. Jag kan tänka mig att det kan nog många gånger kan handla om osäkerhet och en känsla att inte räcka till. Vi måste komma ihåg att ha en öppen kommunikation, våga prata, med både elever och kollegor! /Elisabeth K
Man kan fundera om det är klassens eller lärarens eget rykte som pedagog som hon är mån om? Självklart vill väl alla lärare "lyckas" med sina klasser; förhoppningsvis vill de flesta lyckas "på riktigt", inte bara att det ska vara en fasad utåt...
SvaraRaderaNär min dotter (som numera går på gymnasiet) gick på högstadiet var det en situation som till viss del påminner om denna. En elev hade inte varit i skolan på flera månader då hon utsattes för mobbing av klasskamrater. Skolan hade gjort lite halvhjärtade insatser, men flickan fick trots önskemål inte byta klass trots att plågoandarna var klasskamrater. Rektors motivering: mobbningen försiggick inte på lektionerna, och de skulle ändå vara på raster samtidigt... Det hela slutade med att flickans familj anmälde skolan samt pratade med en tidning som gjorde ett reportage varpå rektorn mer eller mindre anklagade dem för att förstöra skolans rykte. Vill minnas att flickan fick rätt till slut. Kontentan av det hela är att denna attityd tyvärr även kan finnas ganska högt upp i skolhiearkin.
Intressant inlägg! Tyvärr är det nog alltför vanligt att lärare ibland fattar förhastade beslut och väljer att anklaga elever utan att undersöka bakomliggande orsaker till konflikten, speciellt som i detta fall, då konflikten som uppstod var mellan eleven och en lärare. Det är nog tyvärr ganska lätt att anta att lärarens agerande och handlande i situationen måste ha varit det rätta och att det såklart måste ha varit elevens agerande i situationen som var felaktigt...
SvaraRaderaAtt lärarens handlande berodde på att hen var orolig över sitt och klassens rykte är såklart väldigt tråkigt, men jag tror även där att detta nog tyvärr är ganska vanligt förekommande. Man vill så gärna framstå som en bra lärare och skapa sig ett gott rykte överlag, vilket kanske inte är så konstigt i dagens mer eller mindre tävlingsinriktade samhälle, där allt handlar om att prestera och jämföra sig med andras prestationer och resultat. Jag tror dock att man som lärare behöver arbeta med att stärka sitt självförtroende och tillit till sig själv samt inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker. Vore dessutom inte bättre att ha ett rykte om sig att vara rättvis, omtänksam och att man alltid se till elevernas bästa, istället för att ha ett rykte om sig att vara en sträng, disciplinär och ur elevernas perspektiv: en orättvis lärare?
/Jennifer
Intressant och aktuellt ämne! Jag tror tyvärr också att detta är relativt vanligt. Men som Jennifer skrev är det kanske inte så konstigt med tanke på hur dagens samhälle ser ut och vilken press det ligger på lärarna. I media hör man ständigt att skolan inte är tillräckligt bra och att lärarna inte har tillräckligt med kompetens osv. Vi måste då som ni säger istället försöka se till alla elevers bästa och försöka fokusera på vår egen undervisning och det vi är bra på, istället för att försöka bli den "bästa" läraren på skolan.
SvaraRaderaDet är när vi bryr oss om eleverna och arbetar för deras bästa, inte efter vad alla andra tycker och tänker, som vi blir bra lärare!
/ Josefine
Mycket intressant inlägg och kommentarer därtill. Jag har faktiskt inte märkt av det när jag varit ute i skolorna. Jag tänker dock att det måste vara en märklig känsla som lärare att man endast vill komma åt det "yttre berömmet", det viktiga borde väll ändå vara att man känner att eleverna är trygga, trivs i skolan och man ser att det finns en lust att lära som också utvecklar lärandet och fortsättningsvis kunskaper. För mig skulle det i alla fall kännas fel att det ser bra ut utåt men jag vet att verkligheten är en annan. Sedan tror jag att det är bra att lärare vill prestera, vilket även kan höja elevernas prestationer, att ha hög rimliga krav, men det måste ju finnas gränser för hur man kan göra och ta fram det äkta.
SvaraRaderaIntressant inlägg! Jag har inte märkt av något liknande under mina praktikperioder. Rent spontant så känns det som att det kanske var vanligare att lärarna betedde sig så förr? Det är dock ett rent antagande och inget jag kan underbygga på något sätt.
SvaraRaderaFörhoppningsvis så får vi nyutbildade lärare med oss förståelsen för att det inte får gå till så i ett klassrum. Antagligen agerade denna läraren så här pga duktighetspress men hennes handlande gick helt klart gått för långt. Tycker som Elisabeth skriver att det kan uppfattas rent ut sagt kränkande mot eleven.
Jag måste hålla med föregående kommentarer om att det är inget jag känner igen. Jag anser också att det är kränkande behandling gentemot eleven och ingen vidare god konflikthantering av läraren. Först och främst är vi alla människor, vare sig vi är lärare eller elever. Sunt förnuft och respekt bör vi visa alla människor vi stöter på.
SvaraRaderaVerkar som just denna lärare anspelade på auktoritetsnivå som inte alls är lämplig.
/Maja Franzén
Som många andra redan har skrivit så är det väl självklart att man vill "lyckas" med sin klass men det tycker jag inte behöver visas utåt & få bekräftelse för det utan det viktiga är väl ändå att läraren känner det inom sig & att eleverna faktiskt är nöjda & trygga?
SvaraRaderaJag har faktiskt varit med om flera lärare som sagt till sina klasser "ni vet ju hur man ska uppföra sig så visa nu den andra klassen det så att även de lär sig hur man ska göra".
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVilket intressant inlägg, det väckte många tankar och funderingar hos mig! Jag har faktiskt inte märkt av eller sätt detta när jag har varit ute i skolorna. Att det viktigaste för läraren är att det ska se bra ut i kollegornas ögon, känns väldigt fel. Precis som många av er andra redan sagt, så borde det viktigaste vara att eleverna känner sig trygga och trivs i skolan och eleverna borde även alltid komma i första hand.
SvaraRaderaEn elev i min klass kom i går (torsdag) och var ledsen och berättade att slöjdläraren inte betett sig som hen borde. Självklart lyssnade jag på hennes berättelse och sedan gick jag för att höra med slöjdläraren. Jag fick två lite olika upplevelser av situationen. Tyvärr hann dagen ta slut men på måndag ska jag försöka få till en träff med de båda och reda ut saken. Helt klart känner eleven sig kränkt och det är inte acceptabelt. Jag tror att det många gånger är lätt att försöka släta över för det är enklast men hur känns det för den drabbade att inte bli trodd och hörd på?
SvaraRaderaJag tror precis som många andra att det är vanligt med "gott rykte" tanken. Tycker man stötter på det ofta. Men som lärare, någon som står mitt i centrum, i skottlinjen måste man våga vara lite obekväm, våga ifrågasätta och säga ifrån. Tror allt för många är rädda för vad någon annan ska tycka. Hoppas att vi som nyutexade vågar gör det rätta=).
SvaraRaderaKlart att alla vill ha ett gott rykte om sig men jag tror att det också är viktigt att våga tro på sig själv och göra sitt bästa och inte lägga så mycket vikt i vad alla andra tycker. Det kan även vara nyttigt för sig själv och andra att ibland visa sina svagheter och få hjälp så man tillsammans med andra kollegor löser de olika problemen. Jag tror också om man bara tänker på klassens rykte och sig själv så ställer man nog till sist bara till för sig själv och ryktet blir något helt annat.
SvaraRaderaJag håller med ovanstående kommentarer om att lärare vill ha klasser med ett gott rykte, men jag har aldrig varit med om någon lärare som exemplet i boken Den vänliga maktutövningens regim. Min praktikklass var "den jobbigaste klassen på skolan", men i undervisningen märkte jag inte av att deras egna lärare kommenterade att de va de värsta, utan arbetade som en helt "vanlig" klass och stöttade eleverna i konflikter som uppstod. Jag tycker inte att man ska vara rädd för vad andra tänker om ens klass eftersom alla individer är olika och det är svårt att få en gäng på ca 20 elever att agera på samma sätt.
SvaraRaderaJag har faktiskt inte märkt av att lärare vill upprätthåll ett gott rykte inför varandra i skolan. Snarare har de stöttat varandra med elever som behöver det lilla extra från lärarna. Däremot kan jag ana att lärarna tillsammans vill visa en starkare sida utåt, då tänker jag gentemot föräldrar. Abetsmiljöverket har nyligen varit i vår kommun, de fastslog att lärarnas arbetssituation är ohållbar. Detta beror på att föräldrarna i kommunen inte ger lärarna arbetsro utan ifrågasätter i stort sett allt och driver det till sin yttersta spets. Förmodligen är det därför lärarna känner att de måste hålla ihop och stå starka utåt.
SvaraRadera//Charlotte
Intressant inlägg! På den skolan jag jobbar på har jag inte märkt av detta, dock kan det säkert finnas på andra skolor runtom i landet. Visst vill många lärare vara stolta över sin klass och kanske få bekräftelse från andra lärare vilken bra pedagog hen är och vilken lyckad klass hen har. Dock så måste läraren komma ihåg att det är eleverna och deras mående och lärande som står i fokus inte ett gott rykte.
SvaraRaderaViss del av ”ryktes-oron” tycker jag mig se när jag är ute som vikarie. När jag kommer till skolan och får nycklar och information om vad som ska ske i klasserna så brukar den skriftliga informationen innehålla någon forma av beröm till klassens elever. Jag vet inte om jag kan se något fel i det egentligen.
SvaraRaderaJag kan tänka mig att det beror på att läraren tycker att eleverna på något sätt speglar hur duktig den läraren är. Skötsamma elever = Bra, duktig lärare kontra Stökiga elever = Sämre lärare?
Intressant! Å jag håller med om att ryktet ibland har för stor del i det hela. Jag menar vad är viktigast ryktet eller eleverna. Jag har också sätt en del rykte oro som absolut inte är konstigt men man kan inte göra det på en elevs bekostnad.
SvaraRaderaJag håller med Eva-Lena om att det nog är så att elevernas beteende förknippas med hur bra läraren är även om det kanske inte alls har ngt med de att göra!
Jag har inte tänkt på detta förut och fick mig en tankeställare! På ett sätt kan jag förstå att man som lärare vill ha ett gott rykte om sin klass eftersom klassen på ett sätt speglar läraren och dennes arbete. Men å andra sidan spelar ju fler faktorer in när det gäller en "duktig" klass. Men som sagt så kan jag ha förståelse för att man vill vara extra stolt över sin klass och ja för vissa kanske det går till överdrift! Detta ska jag hålla utkik efter nästa gång jag ska vikariera :)
SvaraRaderaSom sagt: intressant! Om det nu är gott rykte man vill ha som lärare ska man kanske lyssna på eleverna och ta dem på allvar eller? Vi är väl där för deras skull?! Eller skämdes läraren över sin elev? Det var väl båda lärarnas elev eller? Konstigt sätt att se på saken….De känns som ett ”vi och dom tänkande”/Annika Lund
SvaraRaderaoj oj.. varför göra så? prata med eleven och häng inte ut den! lyssna på elevens version...eleven kanske hade gjort rätt och visat att detta inte är okej? vi ska föregå med gott exempel! det kan vara kollegan som gjort fel och då måste vi faktiskt våga! inte hålla kollegan om ryggen alltid! jag är där för barnets bästa! men om den gjort fel är de inte okej att hänga ut eleven alla gör fel! prata med eleven istället för det där kan få väldigt negativa effekter för relationen! på mitt jobb vet jag att det finns en lärare som alltid tycker hennes elever gör aldrig fel istället och det kan ju också diskuteras... / Nathalie eriksson
SvaraRaderaHej! Jag tror absolut att det finns ryktes oro i skolorna idag av den anledningen att skolor tävlar om elever. Enligt min åsikt uppmärksammas en dålig skola mycket mer i ryktesvägar än vad en bra skola gör, vilket är konstigt egentligen då man borde fokusera på hur den bra skolan är i sådana fall. Men min mening är att skolan har en väldigt press både kommunalt och statligt att uppnå vissa förväntningar och därför strävar skolan efter goda rykten. Skolor idag är också inte lika utspridda som förr då många skolor lagts ner vilket gör att fokuset blir större på en skola. Den största ryktes oron handlar om betyg, hur många elever som går ut skolan med dåliga betyg blir en statistik siffra och ett hot mot skolan. Men att som lärare inte se till eleverna är en överdrift, då det både är lärare och elevers ansvar att sträva mot bra betyg, och inte bara eleven.
SvaraRaderaÅh i det fall du nämnde med bråket mellan elev och slöjdlärare hör mer till elevers uppförande. Uppförande konflikter har jag stött på ute på min praktik då lärare vill att elever beter sig rätt i matsalen osv. Enligt min mening ska läraren då prata med eleverna för att de ska förstå den verkliga innebörden av deras påverkan på miljön. Skolan är min arbetsplats likaså elevernas och alla bidrar till hur den ska se ut. Kopplar eleverna an detta till sitt eget beteende blir det också enklare för läraren att vara tydlig med hur man ska bete sig i vissa miljöer. Slutligen har läraren i ditt exempel gjort ett gravt felande att skälla ut eleven på det sättet och inför klassen utan att ha rätt ut vad som hände och hur eleven känner. Jag tror helt enkelt att man som lärare bör sätta sig in i hur eleven känner för att sedan kunna förklara på ett sätt så att eleven förstår sitt felande, och att eleven sedan tar med den kunskapen.