Hej!
I dagens blogginlägg kommer jag ta upp ytterligare ett ämne
som jag läst om i Lyssnandets pedagogik -> smittspridning. För er som inte
har hört talas om begreppet förut så handlar smittspridning om hur pedagoger
kan handla för att skapa intresse i en grupp. Lärares val av metod och upplägg
påverkar nämligen elevernas möjlighet att smitta varandra med lust och
nyfikenhet!
Smittspridning kan skapas genom att låta elever som direkt
blir intresserade av ett ämne få ”ta ledningen” och därefter inspirera
resterande elever. I boken ges ett exempel på hur detta kan gå till:
En grupp med elever (i förskolan) hade fått i uppgift att göra självporträtt. Barnen fick erbjudande om att måla sig själva med papper och penna samt att göra sig själva i lera. De flesta valde att teckna med papper och penna. Det var bara några av eleverna som blev nyfikna på leran och valde att jobba med den. När de här eleverna var klara med sina lerskapelser och berättade om deras kreationer för deras klasskompisar så ville helt plötsligt alla av dem också få jobba med lera. Den lilla gruppen entusiaster hade alltså klarat av att inspirera resterande barn till att göra samma sak. Visst låter det härligt?! Tänk att få jobba i ett klassrum där eleverna skapar nyfikenhet och lust hos varandra på det sättet.
Nu till min fråga: Tror ni man skulle kunna jobba på det här
sättet i årskurs 1-3? Det känns som att det är mycket lättare att arbeta så i
en förskoleklass, eller? Hur tänker ni?
//Amanda
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej ! Jag tror absolut att man kan tillämpa detta arbetssätt inom årskurs 1-3. Enligt egna erfarenheter kan det räcka att få med sig ett fåtal elever för att de, som du säger, senare kommer att inspirera varandra! Visst vore det tråkigt om det bara skulle vara jag som pedagog som drar igång motivationen hos eleverna!? Barn lär sig bäst i samspel med varandra!
SvaraRaderaTrevligt inlägg!! MVH Maja Franzén
Hej
SvaraRaderaJag tror absolut att man kan jobba med detta i årskurs 1-3. Barn lär som Maja skriver i samspel med andra. Jag hade en pojke i min klass när jag gick i grundskolan som medvetet placerades bredvid mig för att han jobbade bättre då. Jätte roligt att få jobba i ett sådant klassrum där smittspridning fungerar. / Malin Magnusson, Nynäshamn
Jag blev också väldigt intresserad av detta och funderar på att ta upp samma fråga fast i en annan vinkling. Men, jag tycker att det borde gå att få till i en klass på lågstadiet, ja. Egentligen fungerar redan smittspridning på ett slags plan - i en klass där nästan alla är studiemotiverade och sitter och jobbar bra påverkar varandra. Jag tänker på min VFU-klass där 9 tjejer hade valt att gå till engelska skolan inför åk 4, kvar var 5 tjejer och en stor bunt med killar. Det var mycket olikheter i klassen och många barn i behov. Det var rätt så rörigt och busigt och även de elever jag normalt skulle ha räknat in bland de som skulle ha suttit och jobbat bra på egen hand blev rätt "busiga", med andra bänkkamrater skulle de antagligen ha gjort detta också. En slags stämningssmitta.
SvaraRaderaAnnars tror jag att det är viktigt att eleverna får reflektera, diskutera och presentera sina iakttagelser och funderingar, det var väl en viktig förutsättning för att skapa nyfikenhet?
Jag blev också väldigt intresserad av detta och funderar på att ta upp samma fråga fast i en annan vinkling. Men, jag tycker att det borde gå att få till i en klass på lågstadiet, ja. Egentligen fungerar redan smittspridning på ett slags plan - i en klass där nästan alla är studiemotiverade och sitter och jobbar bra påverkar varandra. Jag tänker på min VFU-klass där 9 tjejer hade valt att gå till engelska skolan inför åk 4, kvar var 5 tjejer och en stor bunt med killar. Det var mycket olikheter i klassen och många barn i behov. Det var rätt så rörigt och busigt och även de elever jag normalt skulle ha räknat in bland de som skulle ha suttit och jobbat bra på egen hand blev rätt "busiga", med andra bänkkamrater skulle de antagligen ha gjort detta också. En slags stämningssmitta.
SvaraRaderaAnnars tror jag att det är viktigt att eleverna får reflektera, diskutera och presentera sina iakttagelser och funderingar, det var väl en viktig förutsättning för att skapa nyfikenhet?
Jag håller med dig Amanda, detta är väldigt intressant och spännande. Jag tror absolut att man skulle kunna arbeta med ”smitspridning” både i 1-3 och 4-6 men det förutsätter att man har en stabil grupp och att man som pedagog kan se till att lärande skapas samtidigt, så att det inte bara blir en kul stund. Smitspridning är nog ett utmärkts arbetssätt att variera sin undervisning med, men det krävs nog övning och att eleverna är väl medvetna om vad som gäller när detta arbetssätt tillämpas.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning / Anna Jonsson, Grupp E
Väldigt intressant läsning, detta är ju något man borde sträva efter, att eleverna ska inspirera och motivera varandra till att prova nya saker i skolan. Som du säger så låter det mer som att det kanske är "lättare" i en förskoleklass eller yngre, men jag tror absolut detta är något som man kan tänka på i sin undervisningsplanering även i 1-3. Gäller nog bara att hitta rätt vägar dit, hur man ska arbeta för att få fram smittspridningen och vem ska sitta med vem för att få igång det och så vidare. Man behöver nog känna sin klass för att veta när "smittspridning" kommer fungera och inte. Ett mycket tänkvärt inlägg :)
SvaraRaderaJag tror att man kan jobba med "smittspridning " i åk 1-3. Barn i den ålder tittar på vad de andra barnen gör för att sedan själva göra som kompisen gör. Barnen är fortfarande i en lekålder och det är viktigt att inte hindra barnens lek som pedagog. Som pedagog gäller det att man inte bromsa barnens kreativitet eller barnens initiativförmåga.
SvaraRaderaJag tror också att man kan jobba med "smittspridning" i åk 1-3, men jag tror även att det är viktigt att pedagogen har funderat ordentligt på hur! Något vi i Tranåsgruppen diskuterade kring var det här med att hitta alla elevers starka sidor, något elever verkligen brinner för etc. Hur man ska undvika att det är "samma" personer som hamnar i den gruppen som motiverar alla andra? Är pedagogen medveten om elevernas starka sidor och intressen tror jag inte det är några problem men tror att det kan bli problem om läraren inte har en susning om detta. En sak som jag tar med mig från lyssnandets pedagogik är det här med att eleverna själva lyfter fram styrkor som klasskompisen har och att dessa sedan skrivs upp på en lapp o hängs upp så att alla kan se och fylla om man kom på mer saker under tiden. Jag tycker det lät som en toppenidé och tror det kan stärka elever och synliggöra allas styrkor och på de viset få med alla i exempelvis en sådan här "smittspridning".
SvaraRaderaDet borde gå att arbeta med "smittspridning" både i åk 1-3 och 4-6, och även högre upp i åldrarna, men jag är inne på samma spår som Laura: det är viktigt att pedagogen har tänkt igenom processen och har en tanke om vad man vill uppnå. Det finns alltid en risk att processen tar en helt annan väg än man som pedagog tänkt sig; i bästa fall bidrar den ändå till meningsfullt lärande, men det kan också bli en hel del arbetstid/lektionstid som visserligen upplevs som lustfylld av eleverna, men som inte leder fram till så mycket lärande i egentlig mening.
SvaraRaderaJag tror också att det absolut går att jobba med i åk1-3, även i åk4-6. Jag har varit med om smittspridning senast på min VFU i en åk 6 där en elev under en bildlektion smittade resten av klassen men hennes verk. Många gånger tror jag det sker naturligt och jag tycker det är ett bra komplement i undervisningen för att skapa motivation och kreativitet, särskilt eftersom det är eleverna som lär av varandra samt utbyter ideer, inte bara läraren.
SvaraRadera