Stormens
öga kallas det som är centrum i en storm, där blåser det oftast inte alls, det
är alldeles lugnt och stilla. Men lite längre bort ifrån ögat ökar vinden och
ju längre bort man kommer desto mer blåser det. I boken normkritiska perspektiv – i skolans
likabehandlings arbete har de bytt ut ordet stormen mot normen, de använder
begreppet ”normens öga” för att förklara hur normer och normsystem fungerar.
De
personer som är i ögat är väldigt bekväma i deras sociala situation, den
sociala ordningen är bestämd och självklar. Gruppen har bestämt vad som är
normen för dem och hur man ska vara för att passa in i gruppen och då vara i ”normens
öga”. Om man då inte passar in i denna norm så hamnar man utanför ögat där det
är blåsigt, man passar inte in och det är tydligt att man inte är i ögat.
Det
kommer alltid vara någon som inte anses passa in och som är långt utanför ögat
enligt de som är i ögat och som enligt deras egna förställningar är de som är
normala. Att inte passa in är många barns och vuxnas mardröm. När jag ser till
mitt framtida yrke som lärare så föreställer jag mig att detta kommer vara en
utav de stora utmaningarna i jobbet. Hur ska man göra för att eleverna inte ska
skapa denna norm i skolan? Det känns som att det är något omöjligt då det
alltid kommer finnas de som skapar en norm och bestämmer vem som passar in inte
och inte. Men hur ska man göra sitt bästa
för att barnen ska vara mer accepterande av varandras olikheter? Att vad är det
egentligen att vara normal och passa in? Vem är det som bestämmer det och
varför?
Jag
önskar att man kan få de elever som känner att de inte passar in i normen
att vara glada och inte känna sig utanför, att de inte mår dåligt av att inte
vara i ”normens öga” utan att de accepterar olikheter och ser vad det är som
gör dem fantastiska och att man inte behöver vara i ögat för att vara glad. Att
vara i ”normens öga” är inte allt. Och vem är egentligen normal?
I den bästa av världar accepteras alla för den de är. Det är viktigt att som vuxen och lärare visa att det är okej att vara annorlunda. För vem är egentligen inte det? Alla är vi olika och det är viktigt att vi tänker så och att vi pratar om det. Jag håller med dig om att man önskar att de som inte är i ”normens öga” ändå känner sig nöjda och glada för den de är och att alla runt om också gör det
SvaraRaderaJag anser, precis som du Amy, att det kommer alltid att finnas någon som inte passar in i "normen". Och på något sätt så måste man visa på att det är något bra att vara utanför normen också. Det är modigt att inte vara som alla andra tycker jag och det anser jag att dessa elever ska få känna- att de är modiga.
SvaraRaderaOch vem bestämmer normen kan man undra? Det är väldigt intressant att fundera över det tycker jag, vem eller vad sätter normen i en klass eller rent av hela skolan?
Att vara olika varandra är precis som ni andra skriver ingenting som ska utesluta någon, eller känslan av att inte ”passa” in. Vår uppgift som lärare att arbeta med varandras olikheter tycker jag är viktigt. Jag skulle också vilja slå ett extra slag för föräldrarnas roll och samarbetet mellan skolan och vårdnadshavare. Barnen påverkas av vad vi vuxna tycker och tänker, äldre barn i skolan och syskonen hemma. Stöter man på problem i skolan, vilket jag själv varit med om, ta gärna upp ”problemen” på föräldramöten. / Annika Lund
SvaraRaderaJag gillade verkligen beskrivningen av norm som stormens öga, det ger en bra bild att mentalt arbeta med. Jag tror att det handlar mycket om hur läraren agerar, och lärarens agerande styrs mycket av hens värderingar, attityd, förhållningssätt och kunskaper. Om eleverna ska lyckas göra "normens öga" större måste vi lärare medvetet göra det möjligt. I boken "Normkritiska perspektiv" (Elmeroth (red), 2014:67ff) ges exempel på hur lärare som vill göra just detta istället förstärker rådande normer. Vi behöver verkligen kunskap så vi inte stjälper istället för hjälper; att vi får möjlighet att diskutera så här i kursen tycker jag är ett bra sätt att öka kunskapen och få en chans att tänka till lite kring olika faktorer.
SvaraRaderaJag blev också inspirerad av boken "Lyssnandets pedagogik" där förskolelärarna verkligen tog tillvara barnens olikheter genom diskussioner och reflektioner, vilket också gjorde att fler barn blev intresserade och "smittades" att också utforska och prova saker. Tänk om man lyckades få till en sådan undervisning på mellanstadiet! :)
/Katrin
Jag tror att det är jätte viktigt att vi tidigt pratar med eleverna om att vi alla människor är olika och ser olika ut. En jätte bra ide att arbeta kring barns olikheter i klassen tycker jag som Katrin skrev i inlägget är att ta till vara elevernas olikheter. Att inte tillhöra normen innebär inte att man är sämre vilket jag tycker är viktigt att barnen ska förstå. Alla vi är och ser olika ut. Som lärare har vi ett stort ansvar att lyfta upp sådana diskussioner!
SvaraRaderaJag tror också precis som du skriver Amy att det troligtvis alltid kommer finnas en norm av något slag. Dock tror jag att vi som pedagoger kan brädda elevernas synsätt på vad som är ”normalt”. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi som pedagoger lyfter fram elevernas olikheter som något positivt, eftersom alla individer är unika på sitt sätt.
SvaraRaderaPrecis som någon av er skrev innan så tycker jag att beskrivningen "normens öga" ger en väldigt tydlig bild av hur det faktiskt är ute i skolorna och samhället i stort. Jag håller med dig Amy om att man måste få eleverna att inse att man inte är dåligt bara för att man inte är i normens öga. Jag tror att man måste arbeta mycket med eleverna angående denna fråga samt prata mycket om normer. Vad är det? Vem bestämmer vad som är normalt? Att man förklarar för dem att det som är normalt för mig inte behöver vara det för dig. Alla är olika och det är helt normalt. Annorlunda är inget dåligt. Jag tycker om din slutmening; "Vem är egentligen normal?" Jag tror inte att det finns en enda person som är helt normal i alla avseenden..
SvaraRadera