Efter att ha läst boken den
vänliga matkutövningens regim så har det dykt upp den hel del tankar hos
mig.
I boken finns det en beskriven situation där några tjejer
knackar på lärarrummet för att fråga ifall de får kopiera en hemmagjord tidning.
Läraren som öppnar dörren säger att det är okej men att hon måste gå vidare så
eleverna får fixa med kopieringen själva. Två av tjejerna börjar kopiera och
efter en stund ser en utav tjejerna att det sitter två lärare lite längre bort
i ett annat rum. När en utav tjejerna ser en utav lärarna så vill hon gömma sig
för att hon tycker att det känns som att hon ska få skäll trots att de frågat
en annan lärare om lov för att få kopiera. Sen kommer den läraren som tjejen
var rädd för ut i kopieringsrummet och kollar surt på henne och frågar ”vad
håller du på med?” med en inte alltför trevlig röst.
- Referens: Bartholdsson, Åsa, Den vänliga maktutövningens regim: om normalitet och makt i skolan, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2008. Sidan 114-115
Efter att ha läst om situationen så får jag känslan av att
läraren som kommer in i kopieringsrummet, redan innan hon öppnar munnen, har
tagit för givet att eleverna är där och kopierar utan tillåtelse.
Jag kan helt ärligt säga att jag själv har varit med om en
liknande situation i skolan. Det som hände skedde under en utav mina VFU-perioder.
I klassen gick det en elev som ofta bråkade och inte gjorde det den skulle.
Ofta fick eleven skulden för det mesta, både saker som eleven gjort men också
saker som eleven inte gjort. En dag fick eleven godkänt av engelskaläraren att
stanna inne 10 minuter på rasten för att läsa på glosorna eftersom h*n hade
varit sjuk hela veckan. När elevens ordinarie lärare kom och såg att eleven var
inne så började läraren direkt skälla på eleven. Läraren trodde inte ett skvatt
på att engelskaläraren hade godkänt att eleven fick sitta inne på rasten.
Läraren beskyllde eleven för att ljuga och hotade med att ringa hem till h*ns
föräldrar om h*n inte gick ut. Det visade sig till slut att engelskaläraren hade godkänt att eleven var inne. Dock tror jag aldrig att läraren bad eleven om ursäkt för sitt opassande uppförande.
Vad är era erfarenheter av liknande situationer? Är det
ibland så att man tar för givet att vissa elever gör fel fast man egentligen inte har en aning? Hur ska vi göra för att detta inte ska ske?
Jag känner också igen detta och jag upplever att det är ganska vanligt, särskilt hos elever som anses vara "bråkiga". Jag har en vän som var ganska så bråkig av sig när han gick i skolan och fick ofta skäll, vissa gånger var han skyldig och andra inte. Detta togs upp med rektor men det blev inte bättre. Det resulterade i att han började må dåligt, vilket inte gjorde det bättre. Jag vet inte riktigt hur man ska göra för att detta inte ska ske mer än att försöka se tydligare, vara mer uppmärksam och inte ge dessa elever en stämpel att de alltid är på ett visst sätt.
SvaraRaderaAtt skälla på en elev tycker jag aldrig är ok. Det borde gå att prata lugnt och sansat eller om man behöver använda en mycket bestämd röst så får det räcka med det. Jag kan också förstå om en slutkörd lärare som blivit dragen vid näsan 10 gånger samma vecka också kanske utgår från att det händer även den 11:e gången och drar fel slutsatser.
SvaraRaderaI fallet du beskriver, Sofia, verkar det som att läraren och eleven inte har någon bra relation eftersom läraren direkt börjar skälla på eleven. Trots alla hemska historier om hur eländigt det är i skolan har jag under två års tid haft förmånen att regelbundet besöka två högstadieskolor. På båda skolorna behandlar lärare och elever varandra med respekt. När man jobbar med barn och unga, måste man emellanåt vara mycket bestämd, men på dessa två skolor har jag aldrig hört en lärare skälla ut en elev eller tvärtom. Alla jag pratat med tycker att det är bra stämning. De verkar ha jobbat med sina relationer.
Om man ändå skäller på någon eller anklagar någon felaktigt, så brukar det gå att reparera och det är viktigt att göra det. Som du skriver ovan: be om ursäkt.
Jag känner också igen detta och tror tyvärr att det är ganska vanligt. De elever som brukar vara stökiga och som brukar vara "skyldiga", får ofta denna stämpel på sig. Det är väldigt synd att det är så och väldigt hemskt om det ska gå så långt som Sara skriver ovan, att eleven ifråga ska börja må dåligt på grund av att flera gånger blivit oskyldigt anklagad. Jag anser också, som ann-Britt skriver att man som lärare inte ska skälla på elever. Det är viktigt att man pratar och har en bra dialog och på det viset tror jag att man kan undvika att det uppstår situationer som den du beskriver. /Ida
SvaraRaderaNär det går så långt att lärare skäller på en elev tror jag att man tappat elevens förtroende för lång tid framöver. Precis som Ann skriver så måste ett lugnt samtal vara att föredra. Självklart måste man ibland använda en bestämd röst men det är stor skillnad mot att skälla.
SvaraRaderaTyvärr upplever jag också att vissa elever och lärare inte ”klickar” och dessa blir ofta utpekade som den stökiga. Jag tycker dock att som vuxen måste man försöka vara en förebild hela tiden och det kan inte vara så svårt att kanske få tag på läraren som eleven säger låtit honom stanna inne och då kolla vad den andre läraren och eleven bestämt.
Det är nog väldigt viktigt som lärare att tänka till en extra gång innan man anklagar en elev för att ha gjort något... Fråga istället för att anklaga & därefter höra sig fram med andra om det eleven säger är sant.. Att skälla på någon leder inte till något bra & gör bara att relationen mellan lärare-elev blir sämre.
SvaraRaderaJag tror tyvärr också att detta är ganska vanligt, att man ibland är lite för snabb att dra slutsatser när det kommer till vissa elever och situationer. Alexandersson i Uppdrag lärare nämner ju också det att man som lärare ofta tar med sig sina egna fördomar och attityder när man möter elever och att det så klart påverkar hur man agerar mot dem. Detta måste man försöka att tänka på i sina interaktioner med elever, att ha ett öppet sinne även om det kanske är en elev som tidigare varit 'stökig'. Att man tar sig tiden att föra en diskussion/dialog med eleverna när situationer uppstår så att man får möjlighet att faktiskt få rätt information innan man handlar.
SvaraRaderaKänner också igen mig i detta tyvärr. Ofta är det ett par elever i en klass som anses vara ”bråkiga” och ”stökiga”. Dessa elever får ofta skulden för mycket och de andra eleverna i klassen kan ibland skylla på den ”bråkiga” eleven trots att hen är oskyldig. Jag tror att man som lärare ska ha som vana att alltid fråga vad som har hänt och ibland kanske man behöver fråga flera elever. Att skälla tycker jag man ska undvika och som några av er andra har skrivit är det bättre att föra en dialog och prata med eleverna istället. Det blir nog enkelt att skylla på den som brukar ställa till det och detta bör man som lärare undvika att göra själv för att föregå med gott exempel.
SvaraRadera/Hanna Arkteg
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTror detta är väldigt vanligt, att det är samma elever som får skulden bara för att det är det som förväntas av dem. Det är viktigt att man tar reda på fakta först och inte går direkt till att säga ifrån. Att man frågar och för en dialog. Om det skulle vara så att man skäller på en elev och det visar sig att denne faktiskt inte gjort något fel så är det väldigt viktigt att man som vuxen och lärare säger förlåt! Man pratar ju väldigt ofta med eleverna om hur viktigt det är att man säger förlåt när man gjort något fel, så gäller att man själv föregår med gott exempel och visar att det är helt okej att göra fel men då ska man även säga förlåt och stå för det!
SvaraRaderaDetta är något som även jag känner igen. Tyvärr tror jag att vissa lärare ser vissa elever i en speciell roll, "den bråkige", "den stökige", "den som pratar för mycket" och ger aldrig dessa elever en chans att få komma ur den rollen. Jag hade en lärare på mellanstadiet som hade tydliga favoritelever och trodde aldrig att de kunde bete sig illa, när de gjorde det så valde läraren att titta bort och skyllde på klassen "bråkiga" elev. Där och då lärde det mig att jag aldrig skulle bli en sån lärare som betedde sig på det viset.
SvaraRaderaNär jag hade min senaste VFU.period så hamnade jag i en ganska udda situation. Det var en kille, ca 12 år som viftade med, vad det såg ut som på håll, en butterfly-kniv. Jag frågade honom vad han hade i handen och han visade. Det märktes på honom att han var beredd på att få skäll , men jag tittade och såg att det bara var en kapsylöppnare. Jag stannade och pratade lite med honom och han var uppriktigt förvånad över att jag inte skällde på honom. Jag tror att denne kille var van att få skäll och det känns inget vidare, elever ska inte behöva räkna med att få skäll så fort de möter en vuxen i korridoren. Men vad kan vi göra åt detta? Jag tror att vi många gånger( vi som jobbar som lärare) måste ta reda på all fakta innan man börjar skälla ut en elev. För det finns väl ingen vuxen människa som skulle acceptera att bli utskälld utan anledning? Så varför ska vi göra så mot eleverna bara för att vi är i maktposition?( Vi är i maktposition för säger de emot oss så kan vi "förstöra" deras studier. / Sandra J
SvaraRaderaJag var lite inne på det som Amy skrev, det här med att säga förlåt är jätte viktigt. Alla människor felar ibland och då bör man också kunna stå för det man gjort och säga förlåt. Dock ska man ju inte göra som läraren i detta exempel att dra slutsatsen att eleverna kopierade utan att fråga om lov. För det första är det väldigt otrevligt då eleven är rädd för läraren redan innan, och för det andra så hade inte eleverna gjort något fel.
SvaraRaderaAv egen erfarenheter håller man ständig koll på de elever som är stökigare i klassen, och därmed har man förväntningar. Men man ska ändå inte bete sig olika mot elever bara för att någon är busigare eller lite mer stökig. Det är bättre att vara sig själv och ge eleven en ärlig chans, men vid felande ifrågasätta och tillrättavisa rätt sorts beteende enligt min mening. Då får eleven kanske själv bilden av att Lisette blir arg när man gör något dumt men då ska också eleven ha förstått varför jag blev arg. Annars är det inte någon mening med att skälla ut eleven över huvudlaget.
Jag har också erfarenhet av detta, både själv som elev och på VFU. Så många gånger lärarens föreställningar påverkar hur denne bemöter elever.. Personligen var det värsta jag visste att få skäll, jag var livrädd för att en vuxen skulle höja rösten. Det blir verkligen en maktposition! Finns ingen chans att eleven hinner förklara sig eller ens klarar av det när en vuxen börjar skälla. Jag hoppas innerligt att lärare idag inte använder skäll, det hjälper i stort sett aldrig. Visst kan man ha en första tanke om att "ja nu står hen och gör..." men det får man hålla för sig själv. Jag hade gjort som "nynäshamnf3" skriver. Man har en tanke på vad det kan röra sig om, tar reda på mer genom att lugnt prata med eleven och sedan "agera". Det finns ju fall då man är ganska säker just för att det hänt tidigare, men man måste ändå veta säkert innan man anklagar en elev.
SvaraRadera