Jag har erfarenheter från en skola där det går ett fåtal elever där man stöter på kränkningar och mobbing överallt i flera klasser. Jag har alltid mått dåligt och inte vetat vart jag ska börja när jag har varit där och vikarierat. När jag påtalade för en annan pedagog som jobbade på denna skola, att en elev var väldigt utsatt för dennes klasskamrater. Så fick jag till svar
- Ja, men h*n är ju så tacksam att reta också.
Dessa mobbare och klasskamrater var två elever som tillsammans eller var för sig kränkte eleven under lektionstid men även under rasterna.
"Vilken ful väst du har!"
"Du grinar alltid!" (grinar=gråter)
Samt mycket mer som jag faktiskt inte kommer ihåg just nu men som jag vet att jag reagerade på, mycket glåpord och elakheter. De satt även och kastade sudd på eleven under lektionen. Det var även mycket bråk under rasterna.
Det jag funderar på är om många faktiskt skuldbelägger mobboffret?
I Levd Demokrati beskrivs att en vanlig uppfattning hos många är att den som skiljer sig från mängden riskerar att bli mobbad. Det är offrens eget fel och de har själva orsakat mobbningen och då ofta på grund av personliga attribut eller egenskaper som man inte kan rå för, som utseende till exempel. Men författarna upplever att det är slumpmässigt vem som kommer drabbas av mobbing. De menar att mängden av mobbningsoffer gör det mer troligt att den mobbade är ganska vanlig. Ändå letas det fel på offret och genom att skylla på offrets egenskaper så innebär det att men delvis "skuldfriskriver" mobbarna. Samtidigt så beskylls aldrig offret för egenskaper som kan utmärka förövaren som råhet och förtryck.
I mitt exempel så var det helt enkelt offrets eget fel, eleven är "tacksam att reta". En uppfattning som troligen många delar med pedagogen är att elevens personliga attribut skapar en "rätt" för de andra att mobba just denna elev. Eleven får helt enkelt skylla sig själv.
Jag delar inte pedagogens åsikter och blev både förtvivlad och ledsen. Mobbingen var "fri", den var helt öppen inför mig som vikarie och inför de andra pedagogerna. Var denna mobbing "okejad"? Hur påverkar det egentligen mobbarna, mobboffret och resten av de passiva eleverna?
Den stora frågan för mig är: Hur hittar vi redskap att säga ifrån när en kollega säger "Hen är ju tacksam att reta". Jag själv har ofta överraskats av svar som dessa och inte kommit på något lämpligt att säga. Jag tror att jag fastnat i min egen överraskning många gånger. Dessutom hade jag inte förr några goda motargument. Idag har jag hunnit fundera ut en massa motargument genom att lyssna till andra och genom att läsa på. Fortfarande kan jag hamna i situationer som är så överraskande negativa att jag kommer av mig, men jag lär mig mer och mer, för jag vill inte vara den där som står och ser på när någon annan blir utsatt.
SvaraRaderaVad ledsen och frustrerad jag blir när jag läser ditt inlägg... Hur kan man tillåta att något sådant här sker? Vad har denna lärare för syn egentligen undrar jag? Det står ju klart och tydligt i Lgr11 att alla i skolan ska visa respekt för varandra, att vi alla är olika och att det absolut inte får förekomma någon form utav diskriminering eller kränkning. Det finns verkligen mycket att jobba på i den här klassen och den här skolan över lag låter det som!
SvaraRaderaLiksom Ann-Britt har jag varit med om att jag blivit så överraskad att jag blivit helt stum. En gång hann det faktiskt gå flera timmar innan jag reagerade över vad läraren hen sa. I och med att jag hörde det som besökande förälder och inte gällde mitt barn blev det ett besök hos rektor dagen efter, det blev en uppföljning av det inträffade.
SvaraRaderaHar faktiskt själv en dotter som är väldigt ”tacksam att reta” det behövs inte mycket där… Viktigt att tänka på är att alla människor är olika känsliga och tar till sig olika saker (som min dotter) och att barn lär sig vilka knappar de ska trycka på för att någon annan ska gå igång. Det är ju också så att det är eleven själv som avgör om den blivit kränkt eller diskriminerad inte läraren/föräldern.
/Elisabeth L
Så får det ju absolut inte vara, om lärarna alltid kommer se mellan fingrarna på detta så kommer det helt klart eskalera. Men det är självklart svårt som vikarie att gå in och veta vad man ska göra. Ja hade också som några skrev bli helt paff och inte veta riktigt vad jag skulle säga eller göra om jag fick ett sådant svar.
SvaraRaderaSvårt....men att skylla på att hen är "tacksam att reta" får ju ändå inte ens finnas som argument. Som det står i lgr11, en skola för alla....då måste det gälla att alla är trygga då också!!
Ett väldigt intressant inlägg som väcker många känslor i mig, och jag kan inte annat än att hålla med föregående skribenter. Jag ställer mig direkt frågande till vad det är för slags lärare som anser att någon skulle vara ”tacksam att reta”? Ingen är ”tacksam att reta”, och ingen ska heller behöva bli retad och speciellt inte ett barn! Genom att inte ingripa, utan låta mobbingen fortsätta, så gör sig ju även pedagogen och skolan sig till delaktiga i mobbningen av eleven, då de tolererar, accepterar och tillåter att den pågår. Samtidigt så förstår jag att det kan vara väldigt svårt, som vikarie, att sätta ner foten och ifrågasätta hur den ordinarie personalen väljer att arbeta och hantera olika situationer, men å andra sidan kanske det är just detta som behövs för att skolan och personalen ska reagera och reflektera över sitt eget agerande. Så otroligt sorgligt och ledsamt, samtidigt som det är så himla svårt att hantera. Som sagt, ett väldigt intressant inlägg och jag hoppas verkligen att situationen har eller kommer att lösas, både för den utsatta elevens skull, men även för framtida elever som kommer att hamna i denna skola och därigenom riskerar att uppleva och utstå samma saker.
SvaraRadera/Jennifer
Håller med ovanstående i att en lösning på situationen måste hittas. Att eleven är "tacksam" att reta är ingen ursäkt. Dock är nog tyvärr faktum att vissa individer är mer utsatta än andra, detta utan att det rättvisegör mobbning/retning. Jag talar av egen erfarenhet och har genom åren sett att det är skillnad på individer. Vissa kan "klara sig" med omoderna kläder och liknande utåt sett orsaker för retning, medan andra kan bli retade för att de har köpt jackan på fel affär.. Lärarens uppgift är att ta det på allvar innan det går för långt. Inga barn ska i skolan behöva få upprepade pikar på känsliga områden, redan där ska det tas, innan det blir fysisk.
SvaraRaderaAtt som vikarie gå in och ändra ett beteende hos eleverna är svårt, beroende på hur länge vikariatet varar. De första dagarna, eller som korttidsvikarie, kan man endast så frön som man hoppas gror och frodas hos eleverna. Har man längre tid på sig kan man arbeta mer systematisk mot ett mål.
Att även mobbarna/retarna måste arbetas med ser jag som viktigt att komma ihåg, ett barn som måste trycka ner andra mår inte bra själv.
Oj vad överraskad man skulle bli om man fick det svaret av en lärare! När man lämnar sina barn, det käraste och dyrbaraste man har till skolan på morgon vill man att barnen ska vara trygga där. om någon skulle vara dum så vill jag gärna tror att de vuxna som finns på skolan i alllafall ska säga till och tillrättavisa. Nu vet även jag att det finns personal i skolan som har den inställningen, vilket är helt sjukt kan jag tycka. I många fall brukar mobbarna inte direkt vara medvetna om att det faktiskt skadar den andra, utan ska bara gör sig själv lite tuff. Jag talar från den erfarenhet jag fått från de som var dumma mot mig. och de barn jag pratat med i skolan. Ibland behöver man prata med de som mobbar och berätta att det faktiskt gör den andra illa. Vända på steken, hur skulle du känna? sedan finns det alltid dem som är fullt medvetana om hur de beter sig. Vet inte vad man ska göra åt det. Tro att det är viktigt att arbeta mycket med värdegrunden. När barnen blir påminda om den och arbetar aktivt med var den innebär brukar dom vara bra på att tillrättavisa varandra. Men precis som föregående skriver. inte lätt att ändra något på en plats man bara är ibland.
SvaraRaderaTyvärr verkar denna inställning alltför vanlig hos pedagoger ute i skolorna och är något man stöter på titt som tätt. Elever som skiljer sig från normen anses nästan tillåtna att kränka och trakassera. Som du skriver i inlägget får de mobbade eleverna skulden för att de mobbas medan mobbarna går skuldfria. När det gått så långt att denna inställning infunnit sig på en skola är det väldigt svårt att förändra situationen och det krävs rejäla åtgärder.
SvaraRaderaRena anti-mobbningslektioner fungerar inte utan riskerar istället att utsätta mobbade elever än mer. Värdegrundsarbetet måste påbörjas från skolans början och genomsyra undervisningen. Sen kan man ju även fråga sig vad pedagoger med ett sådant synsätt har att göra i skolans värld?
Det är hemskt att detta är något som faktiskt förekommer ute på skolorna. Lärarna ska ju, som andra också skrivit, vara en trygghet för barnen och finnas där för att motverka att mobbning och kränkningar förekommer. Definitivt inte välja att blunda för situationen eller rättfärdiga att det händer. Tror det är avgörande att man redan i tidiga åldrar jobbar med värdegrundsfrågor och att man lyfter fram alla människors olikheter som något positivt. Att man jobbar aktivt med detta är a och o anser jag, och om man inte ser det som en självklarhet, att skapa en trygg miljö för eleverna, då har man nog valt fel yrke. Sen är det nog inte helt lätt, speciellt inte om man är vikarie eller nyexaminerad, och kommer ut till en skola där man har en helt annan inställning.
SvaraRaderaHemska att läsa att det kan gå till på det här viset! Bland det värsta man kan göra som lärare är att blunda för mobbning och det är ju just det som de gör på denna skola. Läraren ska vara en trygghet och förebild för eleverna och att skilja sig från normen ska inte rättfärdiga mobbning. Arbete med värdegrunden och att arbeta för att få en så bra miljö i klassrummet som möjligt är otroligt viktigt. Svårt att veta hur man ska hantera just denna situation som vikarie, hoppas verkligen att någon kollega reagerar och att detta får konsekvenser och att man arbetar med problemen man har på skolan. Förstår att det måste varit otroligt frustrerande att se och höra detta. // Hanna
SvaraRaderaHemska att läsa att det kan gå till på det här viset! Bland det värsta man kan göra som lärare är att blunda för mobbning och det är ju just det som de gör på denna skola. Läraren ska vara en trygghet och förebild för eleverna och att skilja sig från normen ska inte rättfärdiga mobbning. Arbete med värdegrunden och att arbeta för att få en så bra miljö i klassrummet som möjligt är otroligt viktigt. Svårt att veta hur man ska hantera just denna situation som vikarie, hoppas verkligen att någon kollega reagerar och att detta får konsekvenser och att man arbetar med problemen man har på skolan. Förstår att det måste varit otroligt frustrerande att se och höra detta. // Hanna
SvaraRaderaFörstår inte hur en lärare kan säga så! Vet inte hur jag skulle reagera om en kollega sa något sådant, hade troligen blivit ganska ställd och kan nog vara svårt att veta vad man ska säga. Man får som Ann-Britt skriver ha motargument så man inte blir ställd utan direkt kan gå in och försvara barnet. Denna personen behöver nog en tankeställare! När man säger något sådan så ska man kanske inte arbeta med barn längre, verkar nästa som hon gett upp om att hjälpa vissa barn som har det svårt :/ Låter nästan som de flesta på den skolan inte orkar ta tag i mobbnings problemen.
SvaraRaderaVad ledsamt inlägg. Jag blir både arg och frustrerad när jag läser det.
SvaraRaderaSom de andra har kommenterat så tror jag att det är vanligare än vad man tror att "skylla" på någon som inte ska få ut för det.
Det gäller nog att vara aktsam med vad man säger innan man vet bakgrunderna till mobbingen.
Usch vad hemskt! Att det finns sådana lärare är riktigt ledsamt det här är något som verkligen inte får hända i skolan idag! Jag tror att man behöver sätta sig med de elever de berör å verkligen reda ut allt från grunden och det är verkligen inget man får se genom fingrarna utan något man måste ta tag i direkt!
SvaraRaderaUsch! Det här var inte rolig läsning. Ingen elev ska behöva bli behandlad på det sättet. Som lärare måste vi försöka jobba emot denna typen av beteende. Men precis som du säger så är det inte så lätt att ta tag i saken när man kommer in som vikarie eller ny lärare. Tyvärr. Man känner liksom att man inte har så mycket att säga till om. Som många skrivit i tidigare kommentarer så är det nog smart att ha några motargument i bakfickan ifall det skulle uppstå sådana situationer.
SvaraRaderaVad fruktansvärt! Vad man önskar att du bara tagit storyn ur en berättelse och inte från verkligheten. Men det är uppenbarligen verkligheten på vissa ställen. Det absolut viktigaste borde vara att ha trygga barn som har roligt. Hur kan en vuxen säga att ett barn är så tacksamt att mobba, hon/han ska alltså skylla sig själv då? Mobbing förstör så fruktansvärt många barns liv, över hela världen finns det barn som valt att inte leva längre på grund av vad de blir utsatta för (ofta i skolmiljön). De ska INTE få hända, barnen är ju det viktigaste vi har!! Jag önskar så att jag kunde ge alla världens barn en kram och berätta för dem att just du är så jäkla bra!!
SvaraRadera/Martina (Katrinestad)
Hemsk läsning. Ingen elev ska behöva behandlas så! Vilka förebilder är lärarna om de har den inställningen? Vilken trygghet ger vi eleverna i skolan med den inställningen? Lärarna som resonerar på detta sätt måste pratas med. Men jag tror att, som någon skrev innan, det är svårt att komma på ett svar direkt, eftersom att man nog blir ställd av en sådan kommentar från en kollega. Men lika viktigt om inte viktigare är det att på samma sätt som man säger till en elev som behandlar varandra på ett dåligt sätt, även ska göra det till kollegor som man anser behandlar varandra/elever på fel sätt.. /Ida
SvaraRaderaJag tror att många lärare struntar faktiskt lite i att ta tag i elaka kommentarer och viftar lätt bort det med att "barn är ju barn, de retas". Men dessa elaka kommentarer blir bara värre och värre ju mer tiden går, och det stackars barn som måste utstå dessa kommentarer när läraren ingenting gör. Det måste vara fruktansvärt för barnen att känna att läraren inte bryr sig. Som nämnts i tidigare kommentarer så måste det också kännas väldigt otryggt för vårdnadshavare att lämna sina barn i skolan.
SvaraRaderaJag har ett kusinbarn som går på dagis, den senaste tiden har de andra barnen varit otroligt elaka mot honom, de har slagit honom med en kratta och sparkat på honom. En dag var han alldeles blå över ena ögat. Fröknarna på det dagiset ansåg att det inte var så farligt som det verkade - barn är ju ibland lite våldsamma när de leker. Kan tillägga att han slutade på det dagiset väldigt snabbt och de hade en väldig tur att få en plats på ett annat dagis relativt fort.
Hur kommer det sig då att vissa lärare väljer att inte se problemen? Det undrar jag...
/Alexandra
Jag tror alla har den inställningen att barn kan vara elaka både av egna erfarenheter och vad man hört andra säga. Mycket beroende på att barn kan vara så ärliga och kanske inte så konsekvenstänkande. Men då är det upp till vuxna att vara konsekvenstänkande och tillrätta visa barn. Jag tycker att det borde vara lika tydligt att tillrätta visa barns elaka ord som att tillrätta visa barn som slåss. Att detta beteende inte är okej. Man får tänka hur man vill det kan ingen någonsin säga någonting om hur man själv tänker, men det ger än inte rätten att säga vad man vill. Ibland kan elaka ord göra minst lika ont som som ett knytnävs slag i magen. Man kan aldrig jämföra sin egen smärta med andras smärta då saker kan uppfattas olika och därför bör man alltid tänka på hur man talar till varandra.
SvaraRaderaI detta fall var mobbning okejad, att lärarna inte gjorde något åt detta vilket är fruktansvärt för den som blir utsatt.Den utsatta kan få men för livet bara för att denna var annorlunda. Detta visar ju givetvis att mobbarnas beteende är okej, vilket gör det ännu värre både för förtroendet till vuxna, klassens stämning, och den utsatta eleven.
Jag har varit med om precis samma sak under min VFU. Man blir så otroligt uppgiven och ledsen när en kollega säger så. Det jag gjorde i den situationen var att jag inte gav medhåll utan jag sa bara "jaha? Hur menar du nu?". När en ny situation uppstod med den eleven det handlade om så tog jag hen till sidan på rasten och pratade med hen. Jag ville bara visa att jag fanns där för hen och förtydliga att hen ska kunna prata med sin lärare eller någon annan vuxen när någon är elak. Det inte är okej att reta någon för att den är gnällig. Eller det är snarare aldrig okej!
SvaraRaderaJag har varit med om precis samma sak under min VFU. Man blir så otroligt uppgiven och ledsen när en kollega säger så. Det jag gjorde i den situationen var att jag inte gav medhåll utan jag sa bara "jaha? Hur menar du nu?". När en ny situation uppstod med den eleven det handlade om så tog jag hen till sidan på rasten och pratade med hen. Jag ville bara visa att jag fanns där för hen och förtydliga att hen ska kunna prata med sin lärare eller någon annan vuxen när någon är elak. Det inte är okej att reta någon för att den är gnällig. Eller det är snarare aldrig okej!
SvaraRadera