Denna vecka
ska jag blogga om boken Normkritiska perspektiv- i skolans
likabehandlingsarbete av Elisabeth Elmeroth (red).
I boken beskrivs hur lärare
oftast omedvetet särbehandlar pojkar och flickor. Man accepterar ett visst
beteende hos pojkar men inte hos flickor. Hur ska man som lärare undvika detta?
Handlar det om att man behöver vara tydlig i vilka normer och regler som gäller
i klassrummet och på skolan eller är det så samhället ser ut? Att liknande
beteenden hos pojkar och flickor uppfattas och hanteras olika beroende på om
det är en pojke eller flicka som utför dem.
Jag tycker själv att det är väldigt viktigt att
tänka på hur man pratar med och behandlar barn och sina elever. Jag tror att
man många gånger inte tänker på att man behandlar dem olika. Man har tankar och
föreställningar om hur man ska och bör bete sig, många av oss tänker ganska
lika. Samtidigt är alla människor olika och vad ger mig rätten att placera
individer i särskilda ”fack”?
Att se till
individen och själv vara medveten om hur man hanterar pojkar och flickor är
viktigt som lärare. Jag tänker även på mig själv som mamma till två barn, en
flicka och en pojke. Behandlar jag dem verkligen lika? Nej det gör jag inte,
frågan är på vilket sätt jag behandlar dem olika. Är det som pojke eller flicka
eller för att de helt enkelt är två olika individer.Här tror jag
att det är viktigt att man tänker på hur man behandlar barn och att man
funderar på varför man behandlar dem olika. Jag ser redan nu stor skillnad på
mina två barn, min son leker helst med bilar och min dotter älskar att pyssla. Är
det mitt sätt att behandla dem som är den största orsaken till detta eller har
de blivit påverkade av samhället?
Vad tror ni?
Behandlar man pojkar och flickor annorlunda i skolan? Är ett visst beteende
acceptabelt hos pojkar men inte hos flickor och tvärtom?
/Hanna Arkteg
Jag håller med om att man nog flera gånger helt omedvetet behandlat flickor och pojkar olika och jag tror att det händer både i skolan och i samhället i stort. Jag känner igen mig i din beskrivning av dina barn då även jag har två barn hemma, en flicka och en pojke. Jag har varit noga med att mina barn ska ha tillgång till leksaker som klassas som både "tjejiga" och "grabbiga", men trots detta så har pojken fastnat för de "grabbiga" sakerna och tjejen för de "tjejiga". Jag tror att mycket har med samhället i stort att göra. Även fast att samhället har kommit en bra bit på väg, vad det gäller att sudda bort de tydliga gränserna för vad som är kvinnligt och manligt så finns dessa gränser fortfarande kvar. Jag anser att man som lärare har ett viktigt uppdrag i att verkligen tänka till hur man yttrar sig och hur man tilldelar ordet i klassrummet. Vårt agerande som lärare kommer spegla av sig på våra elever och det är viktigt att vi är bra förebilder. Tråkigt nog så finns det orättvisor i samhället och dessa orättvisor letar sig lätt in även i klassrummen. Vår uppgift är att inte släppa in dessa orättvisor. Vi måste tänka innan vi handlar och inte låta könet på eleven bestämma hur vi handlar i en viss situation, utan istället låta det bästa för varje enskild individ bestämma handlandet. /Ida
SvaraRaderaJag tror absolut att pojkar och flickor behandlas olika. Detta trots att det finns ett genustänk i dagens samhälle som inte fanns förr. Det finns ett arv i oss från tidigare generationer som är svårt göra sig av med trots att vi försöker vara medvetna. Jag tror att det till stor del bottnar sig i vad vi har för förväntningar på barnen. Det finns förväntningar om att flickor ska sköta sig, vara fogliga och uppfostrade och mogna tidigare än pojkar och därför sätts gränsen för ”dåligt uppförande” tidigare flickor än pojkar. ”Boys will be boys” är den andra sidan av myntet. Pojkar förväntas istället för att vara busiga, ställa till med olika slags ofog och vara högljudda därför sätts gränsen för ”dåligt uppförande” senare för pojkar än för flickor. Barnen uppför sig efter vad vi förväntar oss av dem, och så länge vi har olika förväntningar på barnen kommer de fortsätta att spela efter olika spelregler.
SvaraRadera/ Sofia
Bra skrivet Hanna! Jag vill inte behandla mina elever olika på grund av kön men jag tror att det är ett så inrotat mönster, som jag till och med är uppvuxen med, som gör det svårt. Dock så tror jag att det finns ljus i tunneln så att säga, för om man synliggör ett problem så kan man faktiskt göra något åt det. Jag vet att jag måste tänka mig för nog vad gäller mina fördomar och mina spontana reaktioner. Till exempel när min dotter vill handla lego. Jag ska inte propsa på henne något som hon inte vill ha och min dotter älskar Batman, så det blir sånt lego för hela slanten. Och när hon väljer så måste jag tänka på min reaktion så att jag inte påverkar henne. Detta tror jag att man måste tänka på i klassrummet också. Till exempel om en pojke väljer ett rosa papper att pyssla med så ska man inte försöka få honom att välja blått . / Sandra J
SvaraRaderaEtt väldigt intressant ämne och ett bra inlägg! Precis som Sofia skriver tror jag att den olika behandlingen av pojkar och flickor främst är rotad i det arv och traditioner vi fått av tidigare generationer. Trots ett tydligt genustänk i dagens samhälle tar det tid innan ett sådant inrotat tänk och beteende helt kan förändras. Som ni skriver tror jag att det som lärare är väldigt viktigt att tänka sig för så man inte omedvetet går i fällan. Vi har olika förväntningar på hur pojkar och flickor ska vara, det har jag själv upplevt under mina år som resurs och elevassistent. De flickor jag varit assistent åt kändes betydligt stökigare än pojkarna, och när jag tänker tillbaka var nog egentligen inte så fallet utan mina förväntningar på hur de skulle vara kan ha spelat en stor roll.
SvaraRaderaDet här är något vi alla måste arbeta med för alla elever förtjänar en skolgång där de blir behandlade som individer och inte efter kön.
Vi ska ju jobba aktivt i skolan med att motverka traditionella könsmönster. Med det är ju också en debatt i sig hur man tolkar "könsmönster". Jag tror att man till viss del alltid kommer att behandla elever efter kön, men är det så fel då? Jag menar rent biologiskt är vi ju olika?
SvaraRaderaJag tror att vi måste lära oss att inte koppla personlighetsdrag till kön. För vad man än gillar att leka med eller hur man är så är det inte könet som i slutändan bestämmer det. Låt oss uppfostra maskulina tjejer och feminina killar? Eller blir det också fel?... Ja det blir det nog.
Mvh Maja Franzén
Intressanta diskussioner om ett viktigt ämne. Det är viktigt som lärare att lyfta dessa diskussioner i klassen. Boken Normkritiska Perspektiv berättar att elever gärna diskuterar om könsnormer och jämställdhet, men att läraren måste hjälpa dem reflektera, så att man får nya perspektiv och infallsvinklar. Det handlar om att skilja på personliga åsikter och underbyggda argument(Elmeroth, 2012 s. 45). Det kan vara bra att ta hjälp av aktuella debatter i som får eleverna engagerade t.ex. debatten om Anna Anka(Ibid, s. 56). Det är viktig att elever reflekterar över dessa normer i klassen!
SvaraRaderaTyvärr tror jag det är väldigt vanligt att man undermedvetet behandlar killar och tjej olika i klassrummet. Det går ju ett rykte om att tjejer är mer skötsamma och att killar är mer stökiga i klassen och tyvärr måste jag säga att i de klasser jag har varit i har detta stämt. Men, bara för att det är så ska dom inte behandlas annorlunda. Alla elever ska ses som en hen och detta begrepp kanske vi borde använda mer i skolan för att undvika vissa skillnader som görs.
SvaraRaderaBra inlägg. Jag tror också att vi ofta behandlar pojkar och flickor olika (mycket sker undermedvetet). Om det är fel eller inte beror på HUR man gör detta.
SvaraRaderaJag tycker det är fel att behandla elever olika pga kön om det betyder att man begränsar dem i deras uttryck, bedömer dom olika, placerar dem i olika fack, eller drar förhastade slutsatser.
Jag håller dock med Maja om att det faktiskt är så att vi HAR olika kön. Så kommer det alltid att vara. Vi kan inte ta ifrån barn och vuxnas könsidentitet heller. En pojke som tycker om bilar och en flicka som tycker om dockor är inte FEL.
//Amanda
Vilka bra inlägg! Jag håller med övriga om att vi nog ofta behandlar pojkar och flickor olika (omedvetet). Att tjejer ska vara lugna och skötsamma och pojkar är busiga och stökiga. Att pojkar tar mer plats i klassrummet och att flickor håller sig mer undan. Jag har varit i klasser där detta har stämt och i klasser där det varit tvärtom. Jag tror inte att det handlar om vilket kön eleven har utan det handlar om elevens personlighet och kanske vilka möjligheter eleven har haft för att få leva ut och visa sin personlighet till fullo. Precis som Amanda skriver är det så fel att behandla elever olika utefter deras kön (detta tänk borde helt och hållet utrotas).
SvaraRaderaVi ska inte se elever som pojkar och flickor utan som individer med härliga unika personligheter och stötta och lyfta dem därefter.
Jag håller med om att vi har olika kön och därmed är olika, problemet som jag ser det är att man har svårt att respektera varandra istället. Är du en kille som gillar att använda nagellack t.ex så behöver det inte klassas som att "han är mer som en tjej och därför extra feminin eftersom han gillar nagellack" utan i min värld är det bara en kille som gillar nagellack (och det är helt okej för mig!! så enkelt är det med det) .
SvaraRaderaJag tänker att det är viktigt att jobba kring värderingar av vad som räknas till "tjejigt/killigt". Jag är själv uppväxt med två äldre bröder och genom detta blev det väldigt mycket olika sorters sporter, bara för att jag gillade att spela innebandy, fotboll, basket eller ishockey fick jag ALLTID höra att jag var en "pojkflicka" som gillar att göra "manliga"saker (???)
Jag tänker att man kan välja att se på det med andra ögon, jag är en TJEJ som gillar sporter!
Jag gick byggprogrammet i gymnasiet som är väldigt mansdominerat, där jag fick min studievägledare att gå i taket när jag sa att jag ville söka bygg, eftersom jag hade väldigt bra betyg visste jag också att jag skulle komma in vilket gjorde denne väldigt förvirrad och nästan arg. Han tyckte inte jag skulle söka en sådan utbildning "för det skulle jag minsann aldrig klara av eftersom jag är tjej, och inte har några muskler". Det finns genetiska skillnader mellan könen och dessa måste man komma ihåg, men det behöver inte betyda att det är något hinder! Jag kanske inte var lika stark som kunde bära tre 40 kilos säckar på en gång (men vem har sagt att man måste kunna det?), men tillsammans med min lärare hittade man tips och strategier för att lösa det och det gick hur bra som helst! Så jag tror verkligen att man måste gå till sig själv om hur man tänker kring det här med kön, vad är mina värderingar? hur ser jag på pojkar och flickor? I min värld är alla lika mycket värda oavsett vilket kön man har, men vet att många i denna värld inte resonerar på detta viset.
Mycket intressant och roligt att läsa alla era kommentarer. Det är verkligen viktigt att vi som blivande lärare tänker på just detta. Jag tror som flera av er skriver att man behandlar pojkar och flickor olika omedvetet. Pojkar och flickor är olika men samtidigt måste alla få vara den de är. Detta med tjejigt/killigt är väldigt ”ingrott” hos de flesta och eleverna i skolan är mycket väl medvetna om vad tjejer respektive killar bör leka med och ha på sig exempelvis. Här kan man bara kolla i leksakskataloger och på hur barnreklamen är riktad och utformad, skrämmande! Här är det viktigt att som vuxen och lärare arbeta och samtala om värderingar och få eleverna att tänka på och diskutera kring t.ex. varför något är tjejigt/killigt.
SvaraRaderaJag tror att man behandlar pojkar och flickor olika. Att pojkar är mer "bråkiga" är oftast mer acceptabelt än att tjejer är det. "Killar är ju såna" har man hört ett flertal gånger. Killar och tjejer är ju olika i grund och botten, men inte så pass olika att man ska behandla dom olika. Det är viktigt att man som lärare inte skiljer alltför mycket på de olika könen utan man bör vara så neutral som möjligt. Jag håller med Lina om att det är inte könen som gör oss till vilka vi är, utan det är personligheten.
SvaraRadera/Alexandra
Håller med vad de flesta redan skrivit att vi omedvetet förmodligen gör en skillnad mellan pojkar och flickor och hur vi behandlar dem. Alla ska ju givetvis behandlas likvärdigt oavsett kön. Om vi själva som lärare blir medvetna om problemet är det nog lättare att vi behandlar alla lika oavsett kön. Sen finns ju de traditionella könsmönstren djupt rotade i oss och i hela samhället och är kanske inte så lätta att bryta, men medvetenheten om att problemet finns är nog ett första steg i rätt riktning. Att diskutera könsroller i klassrummet och med eleverna är också ett sätt att göra eleverna medvetna om samhällets problem att behandla kvinnor och män olika. Under min VFU då klassen fick sitta och diskutera könsroller kom många kloka åsikter fram bland eleverna och vi hade många lärorika diskussioner tillsammans om samhällets syn på typiskt flickigt/pojkigt manligt/kvinnligt. Jag tror också det som lärare kan vara lätt att bli blind för hur olika man faktiskt bemöter sina elever. Jag vet nån skola där lärarna hjälper varandra genom att observera varandras undervisningar. Detta tror jag kan vara bra hur många synvinklar. Man kan som lärare dels få tipps på hur man kan förbättra sin undervisning och man får också någon ”oberoende” som observerar hur man bemöter sina elever…. // Madleen
SvaraRaderaKan bara hålla med om vad de flesta redan sagt att vi förmodligen omedvetet behandlar barnen olika utifrån deras kön och att detta antagligen sitter djupt rotat i oss och i samhällets normer om hur det ska vara. Samtidigt tror jag att vi ändå kommit en liten bit på vägen mot att skapa en ”jämställt” samhälle om man jämför med andra länder. Jag har mött invandrarkillar på min skola som har fruktansvärda åsikter om allt som har med det andra könet att göra. Dessa elever kan knappt ta ”order” från en kvinnlig lärare för hon är inget värd och har ingen rätt att bestämma i deras ögon. Jag tror vi som lärare dels måste vara uppmärksamma själva så vi behandlar alla likvärdigt oavsett kön, nationalitet osv, men att vi också jobbar väldigt mycket med våra elever för att förstå dem att vi alla är lika mycket värda och har lika rättigheter oavsett kön eller kulturell bakgrund osv. Fredrik
SvaraRaderaJag tror att det är ganska vanligt att en del behandlar flickor och pojkar olika. Det kan vara "små saker" till större handlingar. Ett exempel jag kommer att tänka på är på idrottslektionen, där killarna får ett "ok" på att få spela innebandy eller basket själva för att de är "lite tuffare" och tjejerna inte vill få ont.. Vilket förstås inte är okej och absolut inte hjäper till att förändra stereotypiska könsmönster. Det finns fler olikheter inom gruppen tjejer samt killar, än vad det finns skillnader könen emellan har forskning visat på.. Alltså finns det helt säkert många tjejer som vill och kan spela, men inte känner att de får chansen för att det är "killarnas sport". Personligen gör den här typen av särbehandling mig väldigt upprörd. Det är barnens möjligheter att utvecklas och prova nya saker som man tar ifrån dem. Varför bara ge barnen en färg när de kan använda hela regnbågen?
SvaraRadera