I boken Levd demokrati får man ta del av tanken att man bör
undvika antimobbningslektioner, medling och kamratstödjare. De menar att detta
istället kan göra det värre för de som är drabbade och att det kan öka
mobbningen på skolorna istället för att minska den.
Jag har inte tänkt i dessa banor förut men förstår nu att man
genom att lyfta fram olikheter på t.ex. värdegrundslektioner, kan framkalla
utsatthet hos elever. En åtgärd som jag hört att man använt sig av på flera
skolor när det kommer till att ingen ska behöva känna sig utanför, utan att
alla ska ha någon att vara med på raster, är en ruta på skolgården dit man går
om man känner sig ensam. Så fort någon står i den rutan ska det komma någon
kompis dit, så att ingen behöver vara ensam. Men hur fungerar dessa metoder
egentligen? Går alla som känner sig ensamma till rutan? Kommer det alltid någon
lika snabbt oavsett vem som står i rutan?
Enligt mig är ett av de bästa sätten att motverka mobbning att låta verksamhetens dagliga
arbete präglas av värdegrunden. Att man har ett öppet och varmt klimat i
klassrummet och tar alla situationer som dyker upp på allvar och reder ut
problem direkt. Att arbeta för bra relationer mellan lärare och elever(alla som finns i klassrummet/skolan) tror jag är en av de viktigaste åtgärderna i denna fråga.
Vad tycker ni om
åtgärder som antimobbningslektioner, kamratstödjare och rutan ute på skolgården? Hjälper det alla? Förbättrar det situationen
för de mobbade? Eller tror ni dessa åtgärder kan leda till att de som redan är utsatta blir ännu mer utsatta? /Ida
Tror som du skriver att värdegrundsarbetet ska börja i klassrummet och ske kontinuerligt under hela skoltiden. Tror att återkommande temadagar kring mobbning osv inte är det som har störst effekt för att minska t.ex. mobbningen. Arbetet börjar i klassrummet och jag tycker att man som lärare åtminstone en gång i veckan ska diskutera värdegrundsfrågor i klassen. Gör man det så tror jag man ser bättre resultat än olika former av temadagar kring värdegrundsfrågor. // Fredrik
SvaraRaderaJag tycker om att den boken vänder upp-och-ner på en del saker som tidigare varit förgivettagna. Den fick mig att tänka till och ändå är det inte konstigare än vad ni båda skriver här ovan; att inte se det som något konstigt att vi alla är olika....
SvaraRaderaHåller helt med om att värdegrundsfrågorna ska arbetas med dagligen och tycker inte att man ska hålla rena antimobbninglektioner för att som boken nämnde göra det värre för dem som är utsatta.
SvaraRaderaJag tror att kamratstödjare och åtgärder som rutan på skolgården kan fungera på vissa skolor och sämre på andra. På ett sätt ogillar jag rutan på skolgården för det kan jag istället tycka, att det pekar ut de ensamma eleverna ännu mer istället för att hjälpa dem. På skolan där jag praktiserade hade lärarna anordnat "rastledare". Olika elever fick hålla i rasten och alla fick vara med och det fanns alltid en rastvakt på plats. På det sättet blev ingen utanför under rasterna.
/Josefin
Jag tycker att man ska arbeta med värdegrunden i skolan och antimobbningslektioner. Man får lyfta fram olikheterna på ett positivt sätt istället för ett negativt sätt. På min vfu-skola finns det en "kompissten" (samma funktion som kompisrutan). Det har fungerat på just den skolan, men det kanske inte funkar lika bra på andra skolor. Jag tror också att det är viktigt att man faktiskt tar upp dessa frågor med barnen, så att de får lära sig att alla är olika men att ingen är mindre värd för det.
SvaraRadera/Alexandra
Det är ju inte bra när dessa "antimobbningssanktioner" får motsatt effekt. Jag tror att såna här insatser kan funka för vissa elever. Som ett exempel när några elever skulle spela innebandy men det fattades en för att de skulle kunna spela. Då ställde sig dessa elever i denna "lekruta" för att få ihop till ett lag. Här tyckte jag att lekrutan passade bra! Men jag tror faktiskt inte någon som är utsatt för mobbing skulle utsätta sig ännu mer genom att ställa sig i något liknande. Mobbing är ju skambelagt. Bättre att jobba i klassrummen MEN också på rasterna. Jag tror att vissa raster skulle behöva vara styrda av pedagoger som leker lekar där alla kan vara med, för att jobba fram en bra gruppdynamik.
SvaraRaderaAng. kompisruta så känns det som att det redan måste finnas en god och öppen stämning på skolan för att det ska kunna fungera. Jag tror inte att en verkligt ensam och utsatt elev ställer sig i en så utelämnande situation i en kompisruta (om jag har förstått meningen med kompisruta rätt). Tänk att stå där ensam rast efter rast om ingen bjuder in till lek… Håller med Caroline om att pedagogstyrda lekar på raster kan vara ett bra sätt att bemöta problemet.
SvaraRaderaAnnars när det gäller värdegrundsövningar tror jag att man alltid ska tänka till lite extra och motivera varje övning innan man sätter dem i verket i klassrummet, så att inte värdegrundsövningen får motsatt verkan. Slumpmässigt valda värdegrundövningar kan förvärra saker trots att avsikten var god från början. Kanske bättre att värdegrunden får genomsyra all skolundervisning och lyfta upp delar av den på ett naturligt sätt när tillfälle dyker upp.
/ Sofia
Jag håller med Caroline angående det hon skriver om rutan. Den fungerar bra till vissa saker, men kanske inte till det som det faktiskt egentligen är till för. Är man mobbad eller känner sig utpekad som den som ingen leker med, vill man nog inte skylta öppet med det, eller det skulle inte jag vilja i alla fall.
SvaraRaderaHar varit på skolor som försökt sig på det här med rastrutan, men det har inte fungerat så bra alls tyvärr. Däremot är det ju superbra med uppstyrda rastaktiviter där alla som vill är välkomna.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHåller med vad tidigare skrivit om att vissa saker funkar säkert jättebra på vissa skolor men inte andra så man får nog testa sig fram. När jag läste om kompisrutan så tyckte jag inte att det var något som skulle hjälpa en elev som är väldigt utsatt då denne säkerligen inte skulle ställa sig i rutan eftersom den då skulle känna sig med utsatt och bli mer utpekad att denne inte har någon att leka med på rasten.
SvaraRaderaPå mitt jobb så har vi ibland raster där en rastvärd håller i lekar, det kan vara lekar som barnen redan kan som rastvärden startar upp och försöker få med så många som möjligt. Ibland så lär rastvärden eleverna nya lekar, Detta har varit väldigt uppskattad av både elever, föräldrar och lärare då man kan se att flera av barnen som vanligtvis är svåra att få med i lekar annars, gärna hänger på och leker. Vi har även märkt att dessa lekar sedan leks väldigt mycket även utan att rastvärden eller någon annan vuxen behöver vara med och starta upp det, och eleverna själva försöker få med så många som möjligt.